Folkhälsomyndigheten sammanfattade hur flyktingbarnen mår i en rapport 2019, alltså innan pandemin. Vi får väl tro på att det inte hänt så mycket öbvrigt. Typ ”allt” har ju stått still.
Hela rapporten kan laddas ned här (pdf): Hur mår nyanlända barn i Sverige?
- Över 95 procent av både flickor och pojkar uppgav att de mår bra. Ungefär 80 procent av 12–15-åringarna och 60 procent av 16–18-åringarna uppgav en hög tillfredsställelse med livet.
- Totalt 22 procent bland flickor och 16 procent bland pojkar i åldrarna 12–15 år hade haft minst två psykiska och/eller somatiska besvär mer än en gång i veckan eller i stort sett varje dag under de senaste sex månaderna. Motsvarande andelar i åldrarna 16–18 år var 47 procent bland flickor och39 procent bland pojkar.
- De allra flesta, ungefär 90 procent, uppgav att de hade det bra i skolan och att det är viktigt att det går bra i skolan. Nästan 70 procent rapporterade att skolarbetet ofta eller väldigt ofta är svårt. Andelen som uppgav att de kände sig ganska mycket eller mycket stressade av sitt skolarbete var totalt27 procent. Vart fjärde barn uppgav att de hade svårt med språket, t.ex. att hänga med i skolan.
- Totalt 15 procent av både flickor och pojkar uppgav att de ibland, ofta eller alltid hade blivit retade eller mobbade av andra elever den senaste veckan.
- Vart femte barn uppgav att det ibland, ofta eller väldigt ofta hade känt sig illa behandlat på grund sin bakgrund.
- Över 85 procent av barnen uppgav att de bor tillsammans med båda eller någon av sina föräldrar och ett eller flera av sina syskon.
- Drygt 80 procent av barnen uppgav att familjen eller de man bor med har det genomsnittligt eller bra ställt ekonomiskt, medan nästan 20 procent uppgav att familjen inte har det bra ekonomiskt.
Det var alltså sammanfattningen. Hur ska vi tolka det? Mellan 16-22 procent av dom har alltså psykiska problem VARJE dag. Och 20 procent upplever ekonomiska problem. Frågan är om vi gör tillräckligt för barnen. Vi sätter många flyktingar i olika typer av anläggningar, förvarar dom på olika sätt och standarden är inte jämn. Vi har t.ex. fantastiskt bra familjehem som kan ta hand om barn som behöver extra omsorg. Men som sagt, nivån är ojämn.
Sen skickar vi tillbaka dom om de inte får jobb efter gymnasieutbildningen. Vilket skämt, hur ska man få jobb här i Sverige? Genom politisk kvotering och att diskriminera svenskarna? Vi lever i omvända verkligheten. Och ändå tycker folk att vi är för snåla och att vi ska ta emot ännu flera flyktingar. Uppriktigt sagt så har jag inget problem med att tar emot flyktingar. Men jag undrar om det är det vi gör.
Kan vi inte ta bra hand om ensamkommande barn så att de kan känna hopp om en framtid här så ska vi inte ta in fler förrän vi har blivit bättre på det. Det är min egen åsikt. Vi gör helt enkelt inte ett tillräckligt bra jobb här på hemmaplan. ”Sverige kan bättre” Säger Magdalena Andersson. Jag tvivlar starkt.